V33+1 och jag har aldrig varit riktigt varm förut

Så påbörjar vi den 34:e veckan. Ju längre vi kommer i graviditeten desto mer overkligt känns det på ett sätt.. Nu börjar det onekligen, alldeles på riktigt, se ut som att vi kommer att åka in på förlossning inom några veckor och föda ett barn. Med allt vad jag är önskar jag hoppas att det är ett friskt och piggt barn som sedan kommer vara vår unge för alltid. Ibland känns det så overkligt att det inte går att förstå, men samtidigt känner vi båda redan sådan kärlek till denna lilla människa att något annat känns helt otänkbart.

I förrgår skrämdes den dock genom att ha varit ovanligt lugn i magen under kvällen innan och sedan under morgonen i förrgår. För första gången på månader sov jag i princip hela natten så jag vet inte hur mycket den levde om då. Morgonen var väldigt lugn och jag kunde inte skaka av mig oron. Vi pratade med magen, buffade på den, bytte liggställning, åt Piggelin (som den alltid brukar reagera på), drack kallt vatten – men ingen reaktion. Efter väldigt länge fick vi några små buffar från magen. Jag gjorde som rekommendationen är, att lägga sig på vänster sida i två timmar och se om man känner av barnet. Just vänster sida har något att göra med att blodtillförseln till barnet blir extra god. Till slut kom det några ordentliga sparkar och vändningar, men oj vad rädd jag hann bli. Den måste ju få sova ibland också, men när det gått så länge och den inte ger något som helst svar på det den brukar reagera på så blir man rädd. Men den ville bara skrämmas, lilla skitungen.
Jag hann t om tänka att det var skönt att vi redan packat alla bebissaker i lådor och tejpat igen inför flytten, för om den inte levde längre skulle vi inte behöva se sakerna mer. Efter så lång tid och så många gånger som mattan ryckt bort under fötterna är de där tankarna inte så långt bort.
Det var nära att vi ringde förlossningen för rådgivning. Igår, eftersom det blev ny vecka så kommer ny information, stod det i appen att man ska höra av sig på en gång om man känner oro för att bebisen rör sig mindre än normalt så hamnar vi där igen så ringer vi.
Jag kan bara tänka mig vilken känslostorm som kommer att komma vid förlossningen om det kommer ut en friskt, piggt och alldeles levande barn som fungerar helt som det ska. Overkligt!

Att det är varmt har väl ingen missat och vi är, tyvärr, inte förskonade här uppe. Min kroppstemperatur känns som att den ligger på stadiga 60°C nuförtiden. Jag trodde att jag varit varm och svettig förut, men det är ingenting emot nu. Just nu är det heller ingen fördel att bo på gatans bästa solläge då det knappt går att få någon skugga på hela tomten. Att solen inte går ner mer än någon timme på natten hjälper ju inte heller, det blir inte svalt ens på nätterna. Alla fläktar är slutsålda i hela stan så vi försöker härda ut bara.
Vi har jobbat på i trädgården både igår och idag och det är helt fruktansvärt varmt. Jag försöker ta det lugnt och göra en del inne istället och det funkar. Men ingen skulle må dåligt av lite mulet eller svalare väder! Undrar om maken går med på att sova i källaren i natt…

Om en vecka har flyttbilden åkt härifrån och vi har mellanlandat hos mina föräldrar och är då på väg till nya staden. Kan ni förstå hur snabbt tiden har gått?
Vi lever i flyttkaos just nu och jag känner att det stör mig mer och mer och att stressen kryper sig på inför att allt snart ska vara färdigt här. Här boas verkligen ingenting och jag längtar efter att få komma på plats i nya huset och få börja rådda till en trygg och mysig plats för mig och min lilla unge. Och man såklart! 🙂

Bebisen är nu lite tyngre än en mjölpåse, ca 2.3 kg och runt 46 cm lång. Den kan se skillnad på ljus och mörker och kan, enligt viss forskning, börja fokusera sin blick nu. Magen ökar i storlek, ingen behöver oroa sig för att den inte växer.. Det är tungt och otympligt men jag får många extra handräckningar av maken. Fötterna är långt borta nu! Idag ska vi till barnmorskan för vårt sista besök innan flytten och det är inte omöjligt att magkurvan stuckit iväg lite nu – eller så är det bara så det känns. Njuter dock fortfarande av att få bära runt på min lilla krabat ❤️

Annonser

V31+5 och loppis

Tiden rusar fram, speciellt sedan maken kom hem.
Så skönt att ha honom hemma och nu känns det redan som han varit hemma hur länge som helst. Jag är glad att den långa tiden isär ändå fungerade så bra!

Jag fick hem en trött och glad man med nya erfarenheter och lärdomar i bagaget. Det känns roligt att han kunnat göra den här tiden på skolan trots att så mycket annat råkade hända samtidigt i livet.

Här hemma rullar det på i en himla fart. Vi säljer möbler och småsaker som vi vill bli av med och det har gått över förväntan får man väl säga. Om vi räknar med det vi sålt till de nya köparna också har vi, med dagens skörd på bakluckeloppis, snart skrapat ihop 10 000:-. Inte illa!

Vi var hos barnmorskan i veckan och allt ser fortsatt fint ut. Kurvor följs och allt är normalt osv. Precis som det ska vara! Bebisen väger snart 2kg och är runt 40cm lång. I övermorgon har vi gått 32 hela veckor och imorgon passerar vi 80%.
Bland mina instagramvänner i barnlöshetsträsket lades det igår upp en bild där en tjej berättade att de fått sitt femte missfall, IVF nr 3. Det hade kunnat vara vi. För oss blev det, så vitt vi vet, femte gången gillt och här sitter jag med en mage som står i fyra hörn större delen av tiden. Tänk vad snabbt livet kan bli något helt annat. Marginalerna är små och jag är helt obeskrivligt glad och tacksam över att vi nu ser mållinjen på det långa loppet vi kämpat med så länge. Sex år och snart är vi i mål. Mäktigt.

”Boar” med småsaker såhär i flytten. Det här är elefanter jag tänkt ska bli till en barnvagnsmobil.

Jag njuter så mycket jag bara kan av den här tiden och de små krämpor jag har känns som ingenting i sammanhanget. Hur mycket jag än längtat och längtar efter denna lilla unge är det nästan vemodigt att tänka på att den här tiden snart är förbi. Att vara gravid är verkligen något märkligt och magiskt. Jag önskar att alla som vill skulle kunna få uppleva det men är smärtsamt medveten om att det inte ser ut så för alla.
Kanske är det också enda gången jag får vara med om det här. Tanken på att starta om hela processen med ivf och allt orkar jag inte ens tänka färdigt. Detta barn är så efterlängtat och älskat redan, jag är inte säker på att vi kommer känna längtan efter fler. Den tanken och den längtan får komma om utrymme finns för det längre fram, men just nu känns en liten familj på tre som högsta vinsten för oss.

Flyttlasset går om två veckor och de vemodiga avskeden betas av parallellt med allt annat som händer. Grannar, som blivit nära vänner, flyttade i veckan och det föll både en, två och tre tårar när det blev dags att säga hejdå – eller på återseende, som vi faktiskt sa. Vi har haft stor glädje av varandra, den andra tjejen och jag, speciellt i de perioder då våra män varit hemifrån. Helt underbart att få sms där det står ”jag ser att persiennerna är neddragna, har du migrän igen? Jag ska till affären snart, behöver du något?”. Jag har passat hennes barn och hon har kört med snöslungan hos mig. Vi har druckit vin, lånat mjöl och socker, ätit middagar ihop och hjälpts åt på de sätt som behövts för att få vardagen att gå ihop. Ovärderligt!
Hoppas på lika goda vänner på nya stället.

Femton dagar kvar i huset och mindre än sextio dagar kvar till beräknad födsel. Spännande tider!

V29+4 och imorgon smäller det!

Då kommer maken hem! Så skönt. Vi längtar så – magen, djuren och jag.

Hela flytten har löst sig senaste veckan, det känns jättebra. Vi hade sådan tur att det gick att få ihop flyttfirma, köpare, mäklare, bank, nya hyresvärdarna och städfirma på rätt datum!

Vi har valt flyttpackning på timpris också, så det vi inte orkar/hinner/vill packa kommer flyttfirman och packar samma dag som de lastar hela lasset och börjar köra. Vi ska ju ändå gå igenom allt vi har och rensa ut det vi inte ska ha kvar så då kan vi ju lika gärna packa en del av det. Med packningen och allt känns allt lugnt med flytten och inte alls stressigt. Då hinner vi göra klart allt som ska göras och hinner träffa alla vi vill träffa innan vi flyttar. Skönt!

Hunden mår bättre också och eventuellt har jag ett nytt hem på gång åt min lilla katt som skulle må bra av att få flytta. Allt bara löser sig, det är så märkligt. Det har inte känts som att det varit så på länge men vinden har verkligen vänt nu. 2018 är vårt år verkar det som!

Bebisen snurrar runt i magen och gör både kullerbyttor och krysshopp känns det som. Så mysigt att få känna, jag vill nästan inte att det här ska ta slut. Längtar så efter den lilla filuren och är så nyfiken på vem det är där inne, men tycker det gått så fort nu på sistone. Just nu när jag skriver det här bökar det runt i magen ordentligt. Det känns som om man stängt in en bläckfisk i en för liten plastpåse och den försöker ta sig ut. Foglossningen är desto värre men jag börjar lära mig hur mycket jag kan anstränga mig utan att provocera så mycket att jag får ligga vaken på natten sedan.

Pysslade ihop ett babynestet till Stålis häromdagen ❤

Och nu är det slut på lugnet här hemma, på måndag drar nästa fas i livet igång med fullt fokus på flytten och allt kring den.

Jag har spenderat några timmar nere i bland flyttlådorna i veckan och fått ihop tre sopsäckar med skräp. Tänk att det kan vara så skönt att göra sig av med gammal skit!

Kvällen med vännerna förra veckan var jättetrevlig och både jag och bebisen fick fina presenter. Det fälldes några tårar också och jag inser att det blir en del tråkiga avsked de kommande veckorna. Vi har ju inte haft någon familj nära så vi har byggt upp en egen familj av nära och goda vänner som vi tycker mycket om. Även om det känns spännande med allt som kommer framöver blev det plötsligt på riktigt att vi faktiskt bryter upp och flyttar långt härifrån.

V28+3 och jag har sovit en hel natt!

Ja, i princip i alla fall.

Natt två med nya gravidkudde och jag har sovit som en liten gris. Underbart! Jag har inte haft ont i kroppen alls, så skönt.

Bild

Hunden har också sovit som en liten prinsessa ovanpå den kuddhög av fyra kuddar som blivit över när jag använder min nya kudde istället 🙂 Alla nöjda och glada!

Ikväll kommer två kollegor som blivit nära vänner och vi ska bara surra och umgås. Ser verkligen fram emot det!

Igår var en flyttfirma här och kollade inför flytten och lämnade en helt rimlig offert så nu börjar vi komma i mål där också. Det går framåt! Nio dagar till min man kommer hem igen, han är efterlängtad! ❤

V28+1 och jag är inte handikappad

…men jag är faktiskt gravid och jag kanske måste börja förstå och ta hänsyn till det nu.

Jag har tyckt hela tiden att många omkring mig ojar sig över saker som jag ”inte borde” göra som gravid, att jag inte ska lyfta tunga saker osv. Jag har nog hela tiden tänkt mig att jag ska vara som vanligt genom graviditeten. Visst har jag förstått att det blir tyngre med tiden osv, men jag har nog ändå någonstans tänkt att jag ska göra och klara lika mycket som jag gör när jag inte är gravid. Därav frustrationen i det förra inlägget.

Det funkar ju inte så.

Jag är tyngre, magen är tung och jag får sammandragningar när jag går för mycket eller för snabbt. Jag är mindre rörlig. Jag är tröttare. Jag orkar inte bära och lyfta som tidigare. Det svåra är att anpassa förväntningarna efter verkligheten och inte känna mig besviken och less på att jag har en annan kapacitet nu än för några veckor och månader sedan.

Min man säger att jag måste jobba med min expectation management. Jag tror jag börjar förstå vad han menar 🙂

Alla nätter med dålig sömn tar definitivt ut sin rätt också. Jag är så himla glad att jag inte förväntas jobba den här perioden också, det hade jag faktiskt inte klarat.

Nu är jag less på att vara ensam och ser så mycket fram emot att min man kommer hem om mindre än två veckor! Längtan är stor. Det blev ett tuffare slut på den här perioden ensam än vad jag hade tänkt och planerat för (igen, expectation management..). Just idag känner jag mig helt slut.

Besöket hos barnmorskan gick alldeles utmärkt. Viktuppgång nu är +6kg sedan inskrivningen, inte alls så farligt som det känns alltså! Jag han ju gå upp lite innan inskrivningen så +8kg är mer rättvist. Magen mäter 28cm och följer sin kurva så fint. Bebisen ville, som vanligt, inte medverka men efter några sparkar mot dopplern hittades fina hjärtljud på 135 slag/min. Glukosbelastningen var ua och alla andra värden såg mycket bra ut. Blodtryck 110/60, så lika lågt som vanligt.

Vi pratade lite kring mina erfarenheter av abort och kom fram till att smärtan nog är densamma och säkert värre men att inramningen är något helt annat. Att gå igenom det mitt i sorgen över det lilla livet som gått förlorat och dessutom nästan helt utan smärtlindring är något helt annat än att gå igenom smärtsamma värkar för att föda fram ett efterlängtat barn. Smärtlindringen ser helt annorlunda ut också, så det ska nog gå bra. Tror inte att jag kommer känna mig lika ensam vid förlossningen heller. Jag är faktiskt ganska taggad!

Jag har fått kontakt med en barnmorska på vår nya bostadsort också och bokat in ett par besök när vi flyttat. Hon pratade som teskedsgumman, det kändes välbekant och tryggt 🙂
Det finns någon föreläsning vi kan gå på på nya sjukhuset där borta och då kan vi passa på att lära oss hitta till förlossningen. Vi kommer att bo mindre än 3km från sjukhuset så det känns tryggt. Inte lika långa körsträckor som här.

Tjejkompisarna från jobbet kommer förbi på fredag kväll för lite mat och surr. Det ska bli roligt! De låter dock bägge två frustrerade över arbetsplatsen och klimatet där – det är så skönt att slippa tänka mer på det!
Den ena av dem ringde chefen härom veckan för att berätta att en familjemedlem hastigt gått bort och att hon behövde åka iväg på begravning kommande vecka. ”Det var ju dumt, nu när vi har låg bemanning”, svarade chefen. Inget ”beklagar sorgen”, inga frågor om hur min vän mår, inga tröstande ord. Tror ni mig när jag säger att människan inte har någon empati? Känner mig så fri nu när jag inte behöver komma tillbaka dit!

11 dagar tills maken kommer hem, nedräkningen pågår för fullt ❤

V27+4 och sömnbrist

Det är en relativt nybliven 33-åring som skriver här.. Tiden går! Vi som planerade för två barn innan 30 är nu hur lyckliga som helst över ett barn samma år som vi fyller 33. Livet händer, man får hänga med så gott det går.

Magen, och kanske hela jag med den, växer med rasande fart just nu. Det fortsätter stöka och böka där inne och jag njuter av sparkar som än inte är alltför hårda. Nu är vi också inne i tredje och sista trimestern och barnet har stor chans att överleva om det skulle födas nu – men vi hoppas du kan hålla dig ett tag till, lilla vän!

Bildresultat för pregnant week 28
Bild

Lilla Stålis Starkben är nu runt 39 cm lång och väger strax över ett kilo. Det känns!
Vid längre promenader får jag ordentliga sammandragningar och en stor tyngdkänsla, som att magen plötsligt väger 15kg. Maken har lovat att han kan köra runt mig i skottkärra om det behövs när han kommer hem, så det ser jag fram emot 🙂

Appen varierar mellan he och she, så bara för att det står she där ☝ betyder det inte att det är en flicka 😊

Jag har de senaste dagarna varit väldigt frustrerad över att kroppen inte fungerar som den alltid har gjort tidigare. Det pustas och stånkas friskt här hemma när jag ska ta mig ur säng och soffa och vem visste att det kan vara så knöligt att få på sig ett par skor? Och det är ändå 12 veckor kvar till beräknad förlossning! Bebisen ska bli runt 10 cm längre och lägga på sig ett par kilo till.. Pust!
Sånt som jag bara har gjort förut utan att tänka på det kräver nu lite mera planering. Matkassar måste packas annorlunda för att jag ska orka bära dem till och från bilen, hundpromenaderna blir kortare och plattare, att plocka ner saker från skåp blir allt svårare osv osv.

Just nu är ändå nätterna det jobbigaste. Sedan hunden blev sjuk har jag inte sovit en enda hel natt. Hon har haft ont och väckt mig och dessutom har jag kommit in i en period där jag drömmer hemska mardrömmar igen. Nu är det ofta att jag blir kvävd jag drömmer, men också om bränder och om förlossningar jag inte klarar av och barn som dör.
Det är obekvämt att ligga i sängen också och det gör ondare och ondare när jag vänder mig. Så.. Jag är vaken flera gånger varje natt och har svårt att somna om igen.
Hunden är nu nyopererad och behöver lite tillsyn under natten också eftersom hon tar sig ur bodyn hon har på sig för att skydda såret samt att hon ramlade ner från sängen igår när hon skulle försöka hoppa upp och jag inte var tillräckligt snabb. Jag vågar inte heller stänga henne ute från sovrummet nu när hon tar sig ur bodyn då det är viktigt att såret läker som det ska.
Det är som det är just nu, jag får se det som träning inför hösten! Snart kommer maken i alla fall hem och då behöver jag inte lösa allting själv alltid. Bara det kommer att underlätta mycket!

Sömnbristen påverkar mycket och det har varit en tung vecka senaste veckan. Förra helgen var mina föräldrar här och hälsade på och det var väldigt skönt med lite sällskap. Tiden går definitivt dubbel så snabbt när man har sällskap så det var välkommet!
Det var skönt också att få bekräftelse på att de märkte att jag mår mycket bättre och är mycket mera avslappnad än jag varit på länge. Trots allt gnäll här ovanför trivs jag med livet och ser med glädje fram emot det som komma skall. Tjock och lycklig är ledorden just nu 🙂

Nytt besök hos barnmorskan på måndag, ska bli intressant att höra vad hon har att säga. Hoppas att hon inte tycker att det slunkit ner för mycket sura godisar i den här kroppen på sistone.. Nojar fortfarande lite över vikten och var detta kommer sluta, men försöker att röra på mig det jag orkar och äta bra mat. Jag är också bara människa 🙂

Det börjar dra ihop sig mot flytt och stressen som varit låg ett par veckor nu sedan huset blev sålt har börjat öka så smått. Till veckan är det många samtal som ska ringas och många praktiska saker som förhoppningvis faller på plats och bokas. Det är sex-sju veckor kvar till flyttlasset ska gå och en hel del som ska avklaras innan dess. Det krångligaste just nu är själva transporten av lasset då vi inte än hittat någonstans där vi kan hyra släp/liten lastbil här och lämnar där vi flyttar. Vi samlar in offerter från flyttfirmor också och ser lite om det kan vara värt att låta någon annan köra lasset. Vi är i samma läge nu som tidigare i vår att alla alternativ står öppna och det öppnar för många möjliga kombinationer av saker. Vi måste få tid att sätta oss ner och först och främst bestämma ett datum och sedan utifrån det börja boka in städ, flyttfirma, mäklarmöte, bankkontakt osv. Vi kommer dit så småningom!

Det mesta praktiska kring bebisen är i alla fall klart så den kommer vi nog klara av att ta hand om. Nu märker jag hur tankarna oftare och oftare fokuseras kring själv förlossningen och hur det kommer att vara.
Det ska bli en häftig upplevelse att få vara med om även om det känns otroligt läskigt emellanåt. Jag har ett par jobbiga upplevelser i bagaget efter en av aborterna av ett av våra foster som dött. Jag ska nog prata med barnmorskan lite kring det i veckan och se om det kan lugna mig lite.
Läser boken ”Föda utan rädsla” på kvällarna och den finns även som kurs på nätet som jag och maken ska ta del av när han kommit hem så att vi har några verktyg med oss i alla fall. Jag tycker det är viktigt att han får en chans att skaffa sig en uppfattning om vilken roll han kan ha under förlossningen och att han också känner sig som en aktiv part i den prövningen. Vad jag ska göra där på plats är ju ganska självklart och inget jag kan byta bort! Vill inte att han ska känna sig överflödig eller vilse och jag räknar med att behöva hans stöd för att klara det. Han brukar dock komma väl förberedd till det mesta i livet så jag känner mig lugn med att han kommer att ta alla chanser att få delta på de sätt han kan när vi väl är där. Tur att han är van att jobba i pressade lägen också, jag känner mig trygg!

De flesta barn föds mellan v37-42 så nu är det någonstans mellan 8-14 veckor kvar innan vi blir föräldrar. Hur sjukt?! För ett halvår sedan var vi inställda på att det förmodligen aldrig skulle hända och nu kan vi räkna dagarna. Som vi glädjer oss!

V25+4 och nästa milstolpe

Idag är det beräknat 100 dagar kvar till bebisen kommer. Imorgon går vi ner på tvåsiffrigt. Tiden går snabbt just nu, men den går kanske långsammare i takt med att det blir tyngre att vara gravid 😊 Å andra sidan kommer det att fortsätta att hända en hel del kommande månader så förhoppningsvis blir det inte alltför långsamt!